Mönster, termer, lexikon

Om man händelsevis får i uppgift att beskriva vad som finns i olika tapeter inser man snart hur ohyggligt många mönster, element och figurer som ryms inom tapetkonstens ramar och att en entydig nomenklatur saknas. Terminologin är snårig.

För min egen skull började jag sammanställa ett slags lexikon för relevanta termer och jag har kommit upp i över tvåhundra uppslagsord. En idé har funnits om att ge ut detta som en liten bok, men det har ännu inte realiserats. Konstnären Emma Harrysson har gjort illustrationer som ger en god uppfattning, men ofta har ett visst ornament eller mönster många uppenbarelseformer. På denna sida lägger jag upp några smakprov.

A

akantus är ett flikigt, ofta stiliserat och rytmiserat bladmotiv som blev populärt under grekisk antik. I svensk tapetproduktion är Kåbergs Tapetfabriks ”Acanthus” en klassiker från 1850-talet. Uppförstorat blev mönstret (som trycktes i åtminstone tre olika skalor) en succé i svenska hem på 1960- och 70-talet.

Den omätliga betydelse som akantusmotivet fått inom ornamentiken kan härledas till dess plats i det korintiska kapitälet (som via sin popularitet i Rom och senare i katolsk byggnadskonst och under renässansen spreds över hela västeuropa). Enligt den romerske skribenten Vitruvius som levde under århundradet inemot år 0 och gav ut ett verk om tio böcker om arkitektur (det första i sitt slag), fick kapitälet sitt utseende på grund av en alldeles särskild händelse. Upphovsmannen, den för sin perfektionism kände Kallimakos, ska ha blivit inspirerad av en korintisk flickas gravsten som han under en promenad stötte på. På denna stod en korg med votivgåvor, i form av leksaker, övertäckt av en stenskiva (som skydd mot regn) och uppför stenen, runtom och ut ur korgen växte vild akantus.

Växten akantus (mjukakantus eller björnklo är en relevant underart i detta sammanhang) är en kålliknande oansenlig art som växer vilt runt Medelhavet – men om den verkligen kan anses ha med ornamentet att göra kan och har diskuterats.

Sedan antiken och renässansen har akantus varit gångbar inom vitt skilda stilar, såsom tidig barock och arts and craft. Se även akantusslinga.

arabesktapet, oftast ”fransk arabesktapet”, benämns en typ av motiv som blev populära mot slutet av 1700-talet. Termen är något vilseledande då den enskilt viktigaste impulsen kommer från romerskt håll. I ett tyskt tapethistoriskt verk beskrivs det som ”pompejanska pannåer” – vilket är belysande. Denna typ av vertikalt staplade figurer, mer eller mindre sammanhållna, återfanns i väggmålningar i Pompeji vid utgrävningar i mitten av 1700-talet.

En våd av en arabesktapet sätts oftast inte ihop med andra till en sammanhållen större yta utan är självständig så att de blir avskiljande band på en vägg, likt dekorerade pilastrar.

Arabesktapeten har en föregångare i de under 1700-talets inledande decennier vanliga arabeskmålningarna – helt nödvändiga för en parisare med ett stadspalats att inreda. Dessa dekorativa målningar skulle fylla ut eller rama in olika fält och nischer, och komponerades för en hel interiör i en paradvåning, salong eller kammare. (Konstnären Antoine Watteau var en av de mest framstående i denna särpräglade konstform.) Se även groteskornamentik/grotesker.

arts and craft är sannolikt den enda konstriktning för vilken tapeter varit en central uttrycksform. Rörelsen inspirerades av engelsmannen John Ruskins estetiska ideal och dess mest kända namn är konstnären, utopisten och dessinatören William Morris.

Arts and craft var en reaktion mot industrialismens massproduktion. Istället hyllades hantverksskicklighet och omsorg om detaljen, liksom att hantverkaren tog ett helhetsgrepp på produktionsprocessen. Morris vände sig också mot en långvarig (franskpräglad) trend inom tapettillverkningen då imitation av olika material samt skapande av illusion av djup drivits till yttersta raffinemang. Från och med hans första mönster 1862 var idealet istället ytmässighet. Blomrankor, fåglar, spaljéer och växtlighet är typiska motiv. Medeltidsvurm, nygotik och viss sensualism kan sägas utmärka stilen. Estetiken föregick vad som på kontinenten kom att kallas jugend och art noveau.

bi, insekt som i Europa anses ha både ordningssinne och arbetsmoral; ”flitig som ett bi” säger man på svenska, eller på tyska: ”bienenfleiss”. Därför har också bi använts inom heraldiken – som i den lågadliga korsikanska ätten Buonapartes vapensköld. Förekommer som bärande mönster i vissa tapeter, som i Zubers klassiska Abeilles-mönster. Se även bikakemönster.

buta, boteh, mir-i-bota eller paisley Den i ena änden böjda droppformen är ofta fylld av finstilta upprepade figurer. Motivet är urgammalt och har använts i vävar från centralasien liksom persiska trakter, Indien och i synnerhet Kashmir. I Europa är mönstret känt sedan mitten av 1600-talet. Vad formen kommer ifrån och eventuellt efterliknar är omtvistat. Tudelad aubergine, fikon, mango, blomvas – eller kanske en vajande cypress – har varit på tapeten.

Då figuren användes i sjalar tillverkade i den skotska textilstaden Paisley under 1800-talet har den i Europa fått namn därifrån. Såsom ett kärt barn har den än fler namn. På svenska har den ibland kallats ”sjalgurka”, medan skåningarna har dragit till med ”svinablära”... Se även paisley.

byggtapet Ett typiskt svenskt 60-talsfenomen med ett utseende som ”skulle kunna uthärdas av alla oavsett smak och möblemang” – för att citera Tapetboken. Från slutet av 50-talet till början av 70-talet, parallellt med miljonprogrammens förverkligande, var denna typ av tapet högst gångbar – i en skala från ljus beige till ljus grå (kommunalgrå), ofta med ett finstilt vitt rut- eller randmönster i svag relief och ibland med tjockare pastafärg (nästan som kristyr). Färg förekommer – men då alltid ljus (gul, blå eller röd) – i nätverk av prickar och oregelbundna fläckar. Byggtapeternas uttryck kan sägas dra åt funkisen, eller åt konstlösa vävar, och deras funktion är att serva annat i inredningen, genom att inte dra till sig uppmärksamhet. Kvantitativt finns ingen större tapettyp än denna i Sverige.

Se där, tre exempel på a och tre på b. Men det finns alltså mycket mer!